Vi är inte radikala
Svensk skogsindustri vägrar moderniseras och Nestlés beslut att sluta köpa råvara från SCA är början på slutet för myten om ”den svenska modellens” hållbarhet
Viveka Beckeman på Skogsindustrierna hävdar att Nestlés besked att de ska sluta köpa nyfiber från SCA beror på ”missvisande bilder” från aktivister på DN Debatt (30/11). Det är ett häpnadsväckande förnekande av verkligheten. Beslutet fattades efter en flerårig process där Nestlé själva besökt hotade skogar och lyssnat till experter, forskare och samebyar. De gjorde i detta fall sin hemläxa och fattade sedan ett fullt informerat beslut. Det är den obekväma sanningen Skogsindustrierna försöker förneka.
Marknaden reagerar nu på att svensk skogsindustri vägrar moderniseras. Beckemans text nämner inte med ett ord att Nestlé angav bristande respekt för urfolksrättigheter som ett skäl för sitt beslut. Denna blindhet för sociala värden är en av flera anledningar till att Nestlé ser svensk skogsindustri som en risk.
Nestlés beslut är början på slutet för myten om ”den svenska modellens” hållbarhet. I decennier har industrin levt på att dammsuga landskapet på riktig skog. I skogens ställe planteras virkesåkrar som saknar den biologiska mångfald och klimatresiliens som både planeten och marknaden kräver. Att planterade träd växer hjälper inte de 1 400 rödlistade arter som bedöms påverkas starkt negativt av avverkning. När lavrika skogar ersätts av täta trädplantager är det katastrofalt för renskötseln. Skogsstyrelsen konstaterar i utvärderingen av Levande skogar att förlusten av naturvärden som inte kan återskapas är ett problem av ”särskilt brådskande karaktär”.
Beckeman uppmanar regeringen att ”säkerställa” att myndigheter som Naturvårdsverket ger en ”riktig bild”. Det är en vädjan om politiserad fakta. Regeringen föreslår redan kraftigt sänkt skydd av hotade arter på industrins begäran, och tillsammans motarbetar de EU:s olika naturskyddsambitioner och lagstiftning. Nu kräver industrin dessutom att staten ska tysta myndigheterna när utvärderingar och rapportering är obekväma. Det liknar metoder för sanningsstyrning som vi normalt förknippar med helt andra statsskick.
Miljörörelsens kritik är inte ”radikal”, den baseras på utvärderingar och rapporter från expertmyndigheter och forskning. En samlad miljörörelse, samiska organisationer och över 260 forskare stödjer en skogsreform i linje med redan beslutade miljö- och klimatmål, vilket kräver ett stopp för avverkning av skyddsvärd skog. Flera studier visar också att minskad avverkning skulle ge stor och omedelbar klimatnytta – tvärtemot industrins mantra.
Att hävda att 25 procent av skogen är undantagen brukande är kreativ bokföring där impediment (trädklädda obrukbara myrar och berg) räknas in. Av den produktiva skogen nedanför fjällnära gränsen är endast cirka 4 procent formellt skyddad.
Om skogsindustrin vill rädda sitt rykte krävs förändring av skogsbruket, inte politiskt fiffel med statistik. Man måste sluta avverka natur- och kontinuitetsskogar och respektera samiska rättigheter. Annars kommer fler kunder att göra som Nestlé: lita på sina egna ögon i stället för på vad Skogsindustrierna påstår.
Frida Bengtsson, chef för Greenpeace i Sverige
Maria Bergkvist, vice ordförande, Klimatklubben
Inger Björk, Skogsgruppen klimatriksdagen
Ida Edling, Miljöjuristerna
Elin Götmark, talesperson för Skydda skogen
Esther Hauer, Extinction rebellion
Elisabet Jansson, Rebellmammor för skogen
Isabelle Letellier, Scientist rebellion
Karmapriya Muschött, ordförande, Jordens Vänner
Esker Nylin, Fältbiologernas skogspolitiska utskott
Jakob Schleicher, Skogsupproret
Ulf von Sydow, ordförande, Naturskyddsföreningen i Jämtland-Härjedalen
Brita Wessinger, ordförande, Naturskyddsföreningen i Västernorrland
